:(
idag.

inget dagis. hemma o vila. mår illa, pms, ichias. huvudet är dumt. dumt är det. och går inte så bra med mitt löfte att vara mer positiv. har lovat ändra inställning till det mesta här i livet..men såpass invant beteende tror jag.. så det är självklart svårt o ändra på en gång, detta är något självklart kanske men det har kommit till mig igen med större betydelse.
förvänta sig det negativa o tro det negativa, hela tiden.
om jag skulle förvänta mig o tro på det positiva så blir det säkert oftare så o så slipper man alla känslor som kommer med tankesättet, hittepå-känslor.
rädsla o skam är också hittepå känslor för de skapas av en själv utan att behöva ha en egen grund.

tänkt många gånger med orden, jag måste avproggrameras. alltså
jag har så mkt fel inbyggt i mitt förhållande till det mesta.
relationer,mat, sex, sömn, oro, skam, kan inte förklara hur jag tänker kring detta riktigt
men kortfattat så jag har helt enkelt en grundinställning till saker o ting som är extremt präglad av att jag mådde så väldigt dåligt förr, och endel saker som hände mig alldeles i början av mitt vuxna liv, alltså i tonåren, har präglat mig o hur jag är nu. utvecklingen har liksom gått åt fel håll om jag tänker tillbaka på hur jag var innan,

vill backa lite, o hämta tillbaka lite av den gamla helene, o förnya o förbättra det, komma bort från denna helene som var och kanske är så himla präglad av psykiskt dåligtmående.

det är ingen jag känner nu förutom min familj som ens känner den här personen jag var.
jag bröt med vänner o pojkvän samtidigt o bytte allting o i och med detta så rasade hela min uppbyggda fasad o kvar fanns bara ångest. o den tog över hela mig... var tvungen att komma ut! kunde inte gömmas mer!
den hade vart synlig på min kropp i flera år men det som skrek denna tjej mår apdåligt titta hon försvinner! det blundades inför det och det skämtades bort. ingen jag kände då visste vad anorexia var förnågot. 15 år ganska lång o från normalvikt/smal för en 14 åring, ner lite mer än 20 kilo. :S inte heller jag visste vad anorexia var.
det blev bättre av sig själv(såg migsjälv på kort i baddräkt) men det kom tillbaka straxinnan jag bröt med alla då jag var 17.

men jag träffade världens finaste människor jag någonsin kännt under och efter denna tiden.
så väldigt bra saker kommer med det dåliga också.
och från att ha varit tyst, blyg och känslomässigt avstängd, så är jag nu ganska social och pga att jag träffat såpass öppna människor o vart tvingad från olika håll lära mig känna saker o visa det. så är jag nog väldigt öppen utav mig numera också. det blev nästan för mkt ett tag. från att vara avstängd med en mur runt en.,
till helt öppen utan någonsorts persolig gränsdragning.
skönt med lite mellanting. hoppas det kan hålla sig så.



jag ska verkligen försöka sammanföra de olika delar jag tycker om med migsjälv o det jag tyckte om, o försöka få mig själv hel igen. det är mitt mål med 2010