......

ont i magen.. det gör mig så jävla trött. förstör så mkt.

idag är jag lite gnällig. för jag haft ont i magen hela veckan.
och för att jag känner mig utnyttjad till o från på dagiset.
jag kan inte säga ifrån jag är sån.. det är dåligt. jag brukar öva mig på att säga saker bestämt när står framför spegeln, men det brukar sluta med att gör grimaser o börja skratta..
och jag är en sån person som blir perfektionist då jag ska prestrera, väldigt mkt för jag behöver bekräftelse.
på dagis så är de väldigt snabba till kritik,(till allt o alla) även fast jag gjort saker ingen bett mig om, som inte är mitt jobb.
städade o diskade hela köket, fast jag bara fått uppdraget o torka bordet.
hon kommer ut i köket o enda hon säger är, du måste köra vagnen med disk till köket annars blir hon sur för hon inte kan starta diskmaskinen i tid.
den som ska ha rast efter maten brukar ha hand om disken o ta med sig den då hon ska på rast. jag prioriterade att peppa en flicka som grät o inte ville äta mer.
hur man än gör så finns det alltid något som är fel.
o ja, det e självklart jag har bara vart där 2 månader o bara 2 dagar har jag vart kvar efter lunch.
inte lätt o veta alla rutiner ju.
jag hade ansträngt mig o gjort allt så bra o fint jag kunde. jag skulle blivit så glad för ett tack, borde ju vart jätteskönt för henne att slippa.. kanske måste sluta förvänta mig sådant.

städa kan jag dessutom. vore kul o få vara med o lära sig mer om det pedagogiska o den sortens kritik jag får kring det är jag superglad för.
jag får inte mkt. o det är väl ett tecken på att jag annars gör saker rätt då kanske. men skulle vara skönt att höra någongång.



iaf så fick detta mig o tänka på vilken superbra pojkvän o sambo jag har,. för han överöser mig med bekräftelse o uppmuntran då jag gör bra saker. saker jag själv inte ens tänkt på oftast. saker jag inte gjort  i syfte för att få bekräftelsen, du är duktig helene.
det är nog inge bra att jag så ofta gör saker just av den anledningen,.pga det kommer en större besvikelse när den belöningen uteblir.
detta är något som vart ett evigt behov sen jag var liten flicka.
det är jag inte ensam om. väldigt, väldigt typsikt tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0