oj, vilken berg o dalbana jag åker i.
först var jag små manisk till ofrån humöret var som en jojo en vecka. betedde mig underligt. var så lätt irriterad.
sedan löste jag 2 svåra saker inom en helg.
sedan kom en krasch jag trodde skulle innebära sjukhus o allt det där jobbiga som jag verkar fastna i på hösten,
men det blev bättre på några dagar. dennis var hemma med mig, det var kanske avgörande? vet inte. behöver lugn ro trygghet när jag är så. o jag fick det!!
sista dagen vaknade jag o kände efter ett tag, oj jag mår bättre. o det var så skönt.
jag har haft en jättebra fredag o en bra lördag.
igår, lördagen, jag tyckte jag skötte mig exemplarisk socialt hela dagen o jag var glad för det.
äntligen någon balans mellan allt babbel o all tystnad.

inatt fixade jag med mitt pyttelilla krypin jag byggt här med datorer o pyssel saker o alla saker jag behöver o allt som inspirieraar mig på hyllorna runt om. det är helt underbart.
vill bara ha någon fin typ rullgardin, för när solen lyser in så är det lite jobbigt o se skärmen

jag var så klarsynt ett tag där igår( druckit ett par glas rödvin.)
var både sentimental o säker på en hel del saker.
skrev ner allt.,
kan vara som ett facit.
jag har flera personer jag saknar.
o endel,. jag känner att jag har kanske ödslat mkt tid på.. men får inte mkt tillbaka, det känns bortkastat o höja människorna mot skyn, när de kanske inte förtjänar att sitta på pedistalen längre?

o jag vet en speciellt.
som verkligen är underbar.
det märks, som under kraschen jag fick. vem/vilka som alltid finns där. o att jag kunde få den tryggheten jag behövde av dennis här hemma o att M erbjöd sig komma. förstod direkt, det är hösten va, helene.. sa hon, precis som min mamma.
så skönt. hon vet. o finns alltid där då det verkligen är viktigt. o jag är så jävla glad att jag har dig maria.
du blir inte skrämd som alla andra. du kommer o håller mig i handen. o skojar med mig. mitt i all misär jag just då har hamnat i. så många gånger. finafina maria.

nä, ska ta en cigg o ringa maria.