livet är emot mig just nu. jag vet inte varför all skit kommer på engång just som psyket stabiliserats något sånär..
min katt är allvarligt sjuk antagligen får vara glad för de dagar jag får med henne framöver.. såpass illa är det kanske..(nämn inga namn här, till dem som känner mig)
dennis har fått tråkiga besked från sin akassa
jag är superförkyld o har ischias jag tror fanimej det bara blir värre för varje ischias period tror jag ska gå till en doktor o kanske få remiss till sjukgymnast eller något... det e skumt för det kan gå ett bra tag o inte känner av det alls för att sen komma o göra ont i nån vecka o lagom tills jag inte står ut så försvinner det igen.

jag skulle vilja skriva mera om min katt. men jag känner att jag vill vänta med det. jag vill veta saker säkert o det  gör jag inte än. måste avvakta.
det är iaf skönt att hon är hemma igen.


detta som skulle vara veckan då jag ryckte upp mig.

har iaf ringt flera viktiga samtal.
övat på rutiner.. o jävlar vilket cp jag nog måste låta som, men den nya rutinen att öva in är o äta frukost jag lyckades 2 ggr. hejja mig.
har aldrig velat äta varken frukost eller lunch
o som fd anorektiker o nästintill hälsofanatiker vet jag mkt väl vilken skillnad det är på just de målen o middag o kvällsmat. o vad för effekt det skulle få att äta tvärtom men jag ser det som ju mindre mat destu bättre, vilket ju är en svår del att få bort från den delen av mig som ju fortfarande ser en tjockis i spegeln.