igår hade jag en dödstråkigt..feber på morgonen och förkyld.
vart sjuk utan att känna av det riktigt. vart så uppvarvad.
på manigränsen typ. inte ätit inte sovit mkt på ett tag.

slarvat med medicin.. blir som att man varvas mellan uppvarvad och väldigt nerstämd..
nu äter jag den igen däremot.

iaf så satt jag där i soffan hela dagen. sjuk och jävlig.
ville gå på doom/sludge spelning me saramy.. men vi kände oss båda krassliga, så blev inget av det.
kort efter ringer larse.
han å en vän till honom kom hit och höll mig sällskap.
sa till larse att jag mådde 10 gånger bättre av att han kom förbi.

det är fint. det är en av dem jag känt allra längst kan man säga.
men aldrig umgåtts mkt med.
men ändå så skönt man känner det den här personen bryr sig verkligen om mig, känner mig osv.

tittade på alien filmen och somna tilll den tidigt i morse.
larses kompis sov i soffan på balkongen han tyckte det var skönt att sova där :S

tidigare igår kom det några grannbarn som kommer hit ibland.
pratade rätt länge med storebrorsan som är 11.
fick höra hur han har det i skolan. det var 10 gånger värre än jag kunde tänka mig.
prata med honom att det är viktigt han inte hamnar fel där och det visste han. men han var så frustrerad för ingen gör något åt allting, kändes det som. en enda bra lärare hade de.
jag sa att jag funderaer på att bli lärare. han sa till mig att han tyckte det., att jag skulle vara en jättebra lärare.
vi diskuterade sätt man kan göra för att få barn att sköta sig., hur lärare kan göra det utan att slå på barnen eller börja gråta.. som deras lärare gör.


hehe så skumt att jag alltit blir så poppis bland barn vart jag än bor nånstans...


åh det är för mkt "hemska" saker nu man hört för min naiva och godtrogna hjärna.
är nog extra känslig just nu iofs.
men jag får känslan.. jag kan inte fixa detta. jag vill fixa detta.
jag sa till barnen att de skulle skriva ett brev till komunledningen.. för lärare får inte slå barn.
eller vuxna ska inte komma till skolan å hota barn, för det är bråk mellan deras barn.
tror inte pojken har någon pappa.
jag får så mkt empati för dem.
barn och katter.. det är liksom det känsligaste för mig. jag har mest empati för djur och barn.

tydligen bor det en kull kattungar härneranför.. mamman har dött.. eftersom de skjuter av katter som inte har nått hem. jag skall fråga dennis om vi kan ta upp dem. ta dem till vetrinären och ordna allt man skall och sedan hitta nya hem åt dem.

oj detta blir ett jävla långt inlägg.
lite dagbok. ni får ursäkta.
skall ner och kolla till kattungarna idag iaf!

kanske ringa min kattvän, som jag är fodervärd åt. och fråga henne lite om detta.
kan inte rädda alla katter men kanske någon.