jag skrev nått om universums finaste fondvägg. det var alltså en som inte ens är målad än. men det kanske uppfattades som jag menade någon jag målar nu. dennis trodde det. jag tar iaf tillsbaks allting om att det kommer bli fint nånstans. för jag tänker ha samma inställning som dennis nu.
det kommer bli fult.
å jag kommer tycka det ser ut åt helvete och vara jättemissnöjd.


dennis är den mest pessimistiska människa jag vet han är värre än min pappa
jag är antingen extremt pessimistisk eller extremt optimistisk. oftast optimistisk då jag tycker andra än pessimistiska. eller optimistisk omsakersom nästintill är omöjliga.


sådär.
nu har jag  förberett mig så jag inte blir lessen sen

på tisdag skall vi köpa ÄNNU mer färg och måla de flesta väggar som vi målat en gång till.


föresten så tror jag jag ändra mig. behövs nog en extremt positiv person som väger upp dennis och hans negativa sätt.
han sa tex som svar då jag sa börjar du tröttna på att måla nu.
så sa han, jag började tröttna då vi gick in genom dörren., det kommer att bli jättedåligt helene. två stycken som är värdelösa på att måla och du tror det kommer bli bra. självklart kommer det bli totalt värdelöst.

men jag gillar han ändå :) han är faktiskt riktigt gullig när han är sån.

imorgon börjar skolan.
jag är lite nervös.
på onsdag hoppas jag på att vi skall flytta.