drömde att jag fick skäll av dagisfröknarna. när jag gick därifrån mötte jag hanna s. sedan var jag vid min gamla förskola. utanför stängslet stod alla som gått på kyrkenorums skolan. jag kommer ihåg alla ansikten och jag sa hej magnus till en som ju inte alls var magnus.

hanna letade efter sin pappa. och hon gick o försökte hitta honom med en kompass.
hon sa att mina ögon var konstiga.
alla dagis fröknar hade burka.

jag tyckte det va så obehagligt att de hade skällt på mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.,
det är fanimig 3e gången i rad jag drömmer att jag får skäll och inte försvarar mig.


förut hamnade jag på någon psykologisida som dn.se eller svd.se länkade till där de hade ett ljudklipp om validering vilket innebär att man måste bekräfta någons känslor. han gjorde ett test med en.
man skulle tyst i huvudet svara på vad man åt till middag igår.  i mitten så gäspade han.
han frågade och antog senare att rekationen skulle varit att man blev lite arg eller så. att det var normalt.
det blev inte jag. jag tänker att jag alltid gör mig så himla tillmötesgående och enkel. fast jag egentligen har lika mkt behov av att känna att mina känslor bekräftas rätt och istället har jag istället helt och hållet börjat tänka att allt jag får kritik för är rätt jag har automatiskt fel.
det är inte så bra kanske.
jag tror jag drömmer sådär för att jag iaf i drömmen ska öva på det. bli lite arg.
men jag blir inte ens arg då.


och vissa dagar är jag så sur, jag vet att det är 10 gånger bättre att bli lite arg ibland o ventilera sig än o vara tvungen o gå runt o va på halvkasst humör.

jag var 100 gånger bättre på detdär för 10 årsen. även fast jag var ganska irrationell ofta, så lät jag iaf enheldel känslor komma.
allting bara stoppas undan nu. så jävla konflikträdd... vart så sen jag var 24 ungefär.. enklare på många sätt, men på en heldel har det försvårats.
hur ska jag kunna vara arg över saker jag själv med mitt förnuft vet är onödigt.
men kanske är så att de flesta konflikter beror på eller i sig är onödiga men behovet av att få ur sig va man känner är kanske större.. vetifan.

ska fundera på det