något är riktigt fel med mitt huvud denna veckan.(alla veckor?)
jag är inte nöjd med något hos mig själv och allting är fult. jag kanske kan tycka något på mig är fint men då vrider huvudet tankarna åt ett annat håll. kanske någon annan(min pojkvän) tycker det är fult.
jaja men vadådå, vill jag ju tycka. jag skall väll skita i vad andra har för åsikt om hur jag ser ut.
spelar inte stor roll ens.
JO DET SPELAR JÄTTESTOR ROLL skriker nått litet monster i huvudet då, och låter samma tankar gå runt runt hela dagarna så jag blir sån att jag skäms för jag tillslut mobbat migsjälv så länge att jag tror jag måste ju vara helt grotesk på alla sätt. klarar inte av att någon (min pojkvän) tar på mig och stöter bort fast jag tänker hela tiden att jag vill ha kramar och mys. så himla bådeoch hela tiden. krig i hela mig mellan ytterligheter hela jävla tiden. orkar inte med det.

jag hatar detta beteende och dessa tankar och ingen har svar på vad jag skall göra för att få det/dem att försvinna.
går inte att vara så mycket smalare(finare) för då blir jag underviktig, orkar ingenting,irriterad och det är inte hälsosamt.iaf inte att nå det på det viset jag brukade göra(svält/droger)
bara jag som har denna åsikt, jag har nog fel , det är mitt försvar och mitt bevis mot alla tankar monstret i huvet försöker få mig tro är sant
men något som är lite svårt är att ok, att det behöver inte vara antingen eller men så fungerar det mesta här i min egna lilla värld. är man inte bäst ja då måste man ju vara dålig i princip..osv. att veta om det, att det inte är så, blir ju ett sånt himla bra argument.... typ ok jag är inte tjock, men bara för det behöver jag inte vara smal. och smal är viktigare att vara än att orka leva sitt liv och skaffa sig en utbildning och jobb!!!!(så sjukt jävla tankesätt att jag vill ta ut det jävla monstret  och spola ner i toan.)

jag tror .. jag vet inte men det låter iaf vettigt.
att jag är så himlans osäker på migsjälv. så jag får en jättetjockmage, gigantisk rumpa och buttugly ansikte och tom fula alldeles för små tuttar trots att de egentligen är felfria.(tuttarna alltså, enligt mig) ja kortsagt.. jag kanske fokuserar på det yttre istället.
jaja. jag vet att detta är mkt självupptaget.
såg på teve om sånt här med självkänsla. att självkänsla är något man har om det man är. och självförtroende är något man har om det man gör. det vet jag iofs. men jag behövde väll påminnas igen,
jag har nog någon konstig sorts självkänsla för jag kan visst ha självförtroende ibland.
(självkänsla är tydligen ett krav för att känna självförtroende)
men att iaf. självupptagen blir man ifall man har dålig självkänsla så jag skyller nu på att jag har dålig eller konstig självkänsla och därför är såhär självupptagen hela tiden.




jag kom på det. det är kanske den här jävla rädslan att någon skall försvinna, tycka om någon annan bättre eller inte tycka om mig mer helt enkelt. den där rädslan är inte lika stark nuförtiden. jag kanske har mognat eller så har jag bara ett bättre förhållande som gör mig en gnutta tryggare. men jag får trycka undan den rädslan väldigt ofta men nu kom den som ett slag i ansiktet och bara jaaa jag fattar nu. det är det som är orsaken till stegringen av skittankar... kanske vet ej. har ju i stort sett aldrig riktigt vart utan dem sen jag var 14
det vore i vilket fall inte speciellt bra om det var därför. ätstörningar har inte gjort mig till en enkel person att ha och göra med och skulle nog driva folk till just det jag är räddast för. det har det iaf gjort många gånger förut.
den rädslan finns där när det gäller alla men extraextra mkt angående pojkvän.
och det brukar nog vara så att det spelar noll roll va kompisar tycker om mitt utseende men jättemkt roll va min pojkvän tycker.(han borde ju tycka det är helt ok va gör han annars här??)

det går inte att få bort. det blir bara krig i huvet. och jag vet inte hur jag ska få bort det. jag kan inte hålla på såhär som en 15 åring hela tiden. orkar ingen med.
speciellt inte jag. jag har redan haft anorexia/ätstörningar i typ mer än 10 år av mitt liv. och jag kan inte riktigt bryta varesig tankar eller beteende.(men jag är frisk på alla sätt utom viktfobi numera)

vill bara vara här. helst hålla käft och inte få nånsom helst intryck så jag slipper associera minsta grej till något negativt jag kan hitta på om migsjälv. det är så det fungerar nämligen. min hjärna snurrar på fort som tusan och hinner tänka 20 mobbnings tankar inom några sekunder efter jag läst/sett/hört  något som överhuvudtaget inte har med saken jag kommer fram till att göra.
kunde använda min snabba hjärna till bättre saker det är jag säker på.


jag villfå litelugn och ro.

jag tror det kanske har hjälp att skriva lite.



föressten blir det kanske inte så mkt fotonpå ett tag. jag har råkatgörasönder mitt objektiv till kameranmåste köpa ett nytt och det är lite dyrare än jag har råd med, :´(