jag skriver aldrig för jag har inte så mkt att säga. jag vill inte säga så mkt jag vill faktsikt inte vara så himla utlämnande. oftast iaf.
en gång skrev jag mest för att en enda skulle läsa. och förstå. men jag fick en kommentar som gjorde det jättevärt attl lämna ut sig. jag svarar nästan aldrig på kommentarer jag vet inte va jag ska säga då heller.

jag är nog bättre på att skriva om personliga grejer än tex politik men jag vill egentligen inte det, det är inte så intressant med mig. jag vill skriva om det jag tycker är intressant. jag sitter bara här jämt och läser vad massa andra har att säga om jätteviktiga saker. jag försöker aldrig ens att formulera mig.
förut så har jag vart väldigt intresserad utav rymden. djuphaven, mytologi,och sedan konspirationteorier. nu börjar det bli läskigt. för det jag intresserat mig för som skulle antagligen räknas  som konspirationsideer, det passar för bra med vad som händer i samhället. så jag har blivit väldigt intresserad av politik och samhällsfrågor igen. jag försöker att läsa alltalltallt.(som när jag var tonåring)
men det är bara kvar i mitt huvud ingenting kommer ut. jag pratar lite med mamma om det jag läser om och funderar på hon brukar tycka som jag. är inte det lite konstigt. min mamma är sådan att hon är socialdemokrat, för det ska man om man är undersköterska och jobbar på sjukhus. såså så det känns liksom konstigt att hon är den enda som verkar villig att diskutera med mig när jag väl yttrat mig litegrann.

en jätte intressant grej är att så många i min ålder helt förlorat förmågan att skilja på offentligt och privat, på arbete och på fritid allting blandas ihop till en enda röra. och inte en enda mår bra. det finns en bok om det där. jag har glömt va den hette. jag ska ta reda på det sen ska jag köpa den.
man mår bara bra av att få veta man e på väg nånannanstans eller ska få något nått annat ska hända. då mår personer i min ålder bra. så verkar det som. man kan väl inte ha det så hela tiden? jag tror inte man kan det.
jag va tvungen tydligen sa terapitanten att öva på att ha tråkigt. sitta ner tyst och vänta för det är då man känner efter.och man behöver att göra det. jag minns när hon sa det. jag hade fått vänta på angereds torg i 2 timmar. och det var olidligt, innan jag kom in till henne
för ett litet tag sen så blev jag sådär oprovocerat glad och nöjd. jag var ensam hemma och borde haft tråkigt. men jag var bara så himla nöjd över allt. och glad och tacksam för allting.mina katter min pojkvän världens bästa vänner att jag har allting bra man kan tänka sig.
och det var så skönt väder det började precis bli vår. och jag var helt klar i huvudet. allting bara var helt lugnt och fint.
det är mer såna där grejer man ska känna efter på tror jag. istället för att vara förväntansfull inför grejer som SKA hända.
det är iaf inte samma känsla, jag vet för den där förväntansfulla känslan, den blir nästan hysterisk för mig, det blir som att det är julafton imorgon och jag är 7 år.
man kan inte bara vara i stunden,
den känslan som va då jag egentligen borde haft tråkig är mkt bättre.
jag kom på en grej det borde heta förväntans-glad, den är ju inte riktigt befogad än? precis som förväntansångest det känns ju lite som att det inte är befogat iaf.

föresten så längtar jag så himla mkt tills nästa vecka då skall vi köpa fina grejer tillvårat hem hahahah
och så längtar jag tills jag har köpt ett nytt objektiv bara min kamera fungerar å jag kan fota fina saker så kommer allt att bli jättebra.:P



jag var i abfs lokaler på järntorget förra veckan, jag var där inne med marielle jag ville se om det fanns någon sommarkurs med foto.
det verka inte så.. :( men såna bra känslor som kom av att vara där inne igen.
jag tänkte på det många gånger efter den dagen. hur det känns som det är det stället som ändrade mig. jag blev liksom väldigt annorlunda efter det året var slut.
jag kan inte komma på något annat som så tydligt visar att jag blev bättre. den läraren var så himla bra. jag måste gå dit någon mer gång.


nu skall jag göra det jag satt mig här för att göra.
skriva om argentina. imorgon skall jag göra en powerpoint presentation om argentina. och redovisa det nästa vecka.
det kommer vara HEMSKT, det kommer vara SÅ FRUKTANSVÄRT
JAG KOMMER ATT DÖ
fy.. urs. jag ska stå framför spanska gruppen och prata på spanska inför ALLLA
jag kommer göra bort mig så EXTREMT

jag är knäpp för sådär tänker jag. jag vet att det är idiotiskt. men det gör jag ändå.