nuförtiden när jag får såna känslor, jag är tjock, jag är fet och mitt huvud kan bara se det. hittar alla fel över allt. så kan jag inte prata om det, det går inte. jag vet alting för jävla bra egentligen för att kunna prata om utan att skämmas ihjäl. så jag går omkring för det mesta och är tyst då istället. väntar på att det ska gå över
men nu så kommer de tankarna oftare och oftare. och de får mig att må dåligt. jag vet inte om de är för jag inte vant mig, jag gick upp endel igen som var bra för mig efter förra sommaren, och nu kanske gått upp lite till bara för jag fått lite sämre och tätare matvanor..
det finns ingen kontroll eller diciplin jag äter mängder med skräp..det kanske är de som är läskigt, jag brukade inte göra det så ofta förut.
iaf så imorse så sa jag när dennis gick till jobbet att jag hade mått dåligt på natten å inte sovit. han fråga varför så jag sa. sen fick jag världens sötaste sms där han skrev såna saker han tycker om mig och av nån anledning är det bättre är det är nerskrivet. jag kan läsa det igen och igen och igen. om någon säger nått bra så glömmer jag av det så himla fort, nästan direkt dom sagt det.
jag har tom börjat skriva ner på terapin alla smarta saker hon har som motbevis på mina ologiska tankar. jag har nog till hälften ologiska känns det som ibland. negativa och inte sanna..
och jag har en hel jävla massa bevis för dem oxå. men inga för motsatsen. så jag börjar skriva ner dem.skulle nån säga något bra skulle jag ju glömma direkt efter de sagt det. men får jag ett bevis för att något jag får för mig stämmer så etsar det sig fast i huvet.
nu ska jag gå.
jag tänkte börja skriva mer häri. trots att allting kommer va dötråkigt att läsa