jag hatar hatar hatar det här. det är borta imorn jag vet det men just nu står jag inte ut. herregud jävla hand LÄK . NU.
jag måste göra saker jag vill RITA, skriva, FOTA
pyssla med något men fan det går inte och 2 veckor till. jag måste ju för fan sysselsätta mig med något då det är såhär.
tur det finns nattvakna likasinnande på msn. för det känns bättre då. de fattar mig. och man kan prata lite
distrahera sig en stund.
jag fattar inte varför det ska vara så satans svårt
och jag fattar inte varför
det borde ju vara så.. att..

fan.





och HUR kan det komma sig att lugnande nattmedicin ger mer ångest då det gäller vissa saker


jag  har kännt mig låg nu ett tag. visst är glad lite då och då. men det som borde göra mig helt tokigt glad, det fastnar inte, går inte in, försvinner bort, jättefort eller märks inte alls.

jag vill just nu :knarka , ta överdrivet förmånga tabletter vilket jag inte kan för jag har inte så jag klarar mig, kan inte sova utan nu, nästan varje natt, och snart är de slut och kan inte hämta nya pga inget leg.
jag vill göra mig illa.
nej helst vill jag sitta banka huvudet, det är dumt. alla tankar i huvet är dumma, jag vill banka ut dem ur mig.
jag vill inte gå och lägga mig igen. hur kan man känna sig så ensam, fast man har sin pojkvän alldeles brevid. jag kan inte förstå det.
man kan inte banka huvudet nu. för det är natt folk vaknar.
dessutom vill jag inget av det där egentligen för det är de sämsta lösningarna. och jag vill inte göra dåliga saker jag vill göra bra saker.


 jag vill bara få vara. lugn och ro inuti.