jag känner mig inte som migsjälv. jag vill vara den glada helene med mkt energi och ha känslan att jag vill göra saker.
istället har jag bara besvärliga känslor av att ha en massa JOBBIGT jag måste göra osv. massa svår definierade grejjor som säkert måste tas itu med nununu
jag känner mig också skör på något sätt som att minsta lilla räcker för att sätta igång dåliga tankebanor och att jag närsomhelst, minsta lilla fel i ett tonläge så pang, och jag fick panik på stan. jag blev först arg. men sen fick jag känslan att om något som sägs nu är minsta fel som kommer det slå över och jag kommer börja gråta. så himla överkänslig är jag. jag drack kaffe med lovisa. skrattade. lånade bok. gick hem skrev lista på vissa konkreta saker jag vet jag kan göra för att ställa saker rätt igen. bara av att ha skrivit den så kändes det bättre. jag fick gnälla massvis inför både mamma och pappa på telefon och det var jätteskönt
imorgon ska jag fika med maria. och hon sa:
vill du fika imorgon jag behöver träffa någon bra och vettig,
alltså är jag både bra och vettig :D det var skönt att höra. för jag känner mig inte bra. inte vettig.
det är ju inte vettigt alls att gå runt med massa ängslighet , ångest och dåligt humör utan någon större anledning till det. ingen har varit dum emot mig, det finns inget som sagts till mig som triggat jobbiga känslor. det finns inget större bekymmer än att ekonomin är lite osäker. och sååå himla dåligt kan jag väl inte må bara just pga det och att jag har en fotouppgift som känns kul att göra så fort jag kommit på vad jag vill göra och jag har god tid på mig. och pengar löser sig, det finns ingen anledning till varför det inte skulle lösa sig.. jag verkar ha tappat förmågan att visa positiva känslor. allt som kommer ut ur mig är bara negativt.. i små doser åt gången liksom. jag skulle behöva gå ut och kasta glas. skrika på tallar.. eller något. känns som grått segt slem som kommer ut ur mig bara. gråttsegt slem i blodådrena och gråttsegt slem i mitt huvud. jag ska se till att börja dagen som jag vet man ska imorgon. ska försöka vända detta imorgon, japp, det är min plan. jag är envis jag får som jag vill.

jag behöver gå ut och gå promenad, jag vill! ville det igår med. skitskumt. jag hatar att gå utan anledning. det är tråkigt att gå så därför går jag jättefort så jag kommer fram så fort som möjligt. helst springer. och nu helt plötsligt så vill jag gå ut och PROMENERA! helt klart nåttslags fel på mig.
iaf. jag bor ju i kortedala. kryllar av murrdare och skummisar och ännu värre, de är ju murrdare på riktigt, inte inbillade som det var i hasselbacken där jag och lovisa bodde förut.
och dom inbillade kommer bara fram när det är mörkt och antagligen dom riktiga också. så det är ingen bra ide att gå ut och gå bland pistoler och bomber kvart i tolv på natten